Viktresultat v.36

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har vecka 36 varit en riktigt dålig vecka. Jag har skitit i allt som har med träning och diet att göra. Jag har bara kört två träningspass och bara räknat kalorier i två dagar. Jag vägde och mätte mig aldrig förra veckan så därför kopierade jag bara över värdena från veckan innan för att det inte skulle bli tomt i grafen.

Jag har kollat igenom graferna och jag kan bara konstatera att jag i stort sätt stått still i vikt sedan i maj och det känns inte så kul. Jag behöver göra förändringar nu innan jag börjar gå upp en massa igen. Jag har tillåtit mig själv att ha upp till två ätardagar i veckan men i och med att jag ökade på min dagliga kalorinivå så fungerar det inte att ha dem längre. Ätardagarna har förmåga att spåra ut så de påverkar mitt resultat mycket negativt. På helgen kan jag gå upp allt jag gått ner under veckan och det skapar stor ångest. Allt slit känns så bortkastat när det händer.

För att komma bort från detta problem jag haft med ätardagarna så kommer jag sluta med dem omgående. Jag kommer ligga kvar på den högre kalorinivån och målet är att jag ska hålla den sju dagar i veckan. Nivån ligger just nu på 2333 kcal och den enda gången jag får överstiga den nivån är när jag absolut behöver det men då måste jag först förbränt de extra kalorierna på ett träningspass. Men som sagt så får detta bara ske i absolut nödfall. Jag borde gott och väl klara mig på 2333 kcal per dag. Det svåra kommer bli helgerna men kalorinivån är så pass hög så det finns utrymme för att äta något sött om jag skulle vilja det också. Det gäller bara att planera det och se till att jag hamnar inom kalorigränsen.

4 thoughts on “Viktresultat v.36”

  1. Det värsta med dom problem man har är att man ofta tror att man identifierat det som är den stora orsaken eller att man tror att man har hittat den lösning som fungerar. Och att man fastnar i det läget.

    Ett annat problem är att man ofta fastnar i ett läge där man inte får rätt perspektiv på problemet och att man inte inser att man behöver ha någon annan som ser samma sak ur ett perspektiv som man själv inte kan.

    Värst är det nog när man tycker att man provat allt som finns, att man känner att man identifierat alla problem och att man har lyckats finna lösningar som borde fungera men man kommer ingenstans.

    Viktigast av allt är att försöka tänka att motgångar är en del av resan och att utan motgångar så kan man inte ha framgångar. Och att någonstans där framme så kommer man att nå den nivå som man önskar så starkt. Och en sak är jag säker på, du kommer dit snart 😉

    1. Att jag kommer lyckas har jag inga tvivel på, det är bara tröttsamt när det tar sådan tid och att jag hela tiden kommer in i de gamla spåren. Som tur är så har jag lärt mig att snabbt gå vidare efter en motgång. Tidigare så kunde det ta flera månader innan jag var tillbaka efter en motgång, nu tar det oftast ett par dagar eller max en vecka.

  2. Jag passade på att tänka lite högt när jag skrev kommentaren. Har aldrig tvivlat på att du kommer att nå dina mål.

    Att bli otålig känner jag igen och i mitt fall har den otåligheten skapat stora problem. Min arbetspsykolog vill att jag tar saker i naturens tempo. Det blir lätt att man blir så fokuserad på målet att man glömmer själva resan. Säger inte att det är så i ditt fall men ändå tänkvärt.

    Det är ju skönt att återhämtningen är så pass bra nu. Det är ju ingen dålig förändring av ett negativt problem. Tvärtom.

    1. Det är lugnt, det trodde jag inte heller att du hade 🙂

      Det är så jag tänker nu för tiden, att det får ta den tid det tar. Så länge man aldrig ger upp så kommer man till slut nå sitt mål, men ibland önskar jag att det hade gått lite fortare så jag någon gång kan ta tag i lite andra utmaningar.

Kommentarer inaktiverade.